    Koi är en Karpfisk och passar utmärkt in i det svenska klimatet
    Ursprungslandet är Japan, där Koi är en nationell fritidssysselsättning. Man tävlar med sin "Koi" som vi gör i
    Sverige med hundar eller katter. Några är värda en förmögenhet, priset
    kan bli hur högt som helst och priser över 50.000kr är inte ovanligt. Japanerna började odla Koi på allvar i
    början av 1800-talet. Det japanska namnet för Koi är Nishikigoi.

    På kontinenten ser man också Koi i dammen hos många villaägare. Koi är en trevlig fisk, som man kan
handmata. Mycket barnvänlig. Koi har ett beteende liknande en delfin. Älskar
att blir klappad på ryggen. Den känner igen folks sätt att gå. Har bra hörsel och syn.
    Koi är en fisk som inte kräver så mycket vård. Rent vatten och ordentligt med syre i vattnet. För att få
    rent vatten krävs någon form av filteranläggning. Numera finns det många
återförsäljare av filter i Sverige. Hur stort filtret ska vara beror på många faktorer, bl.a. vattenvolym, antal
    fiskar m.m.

    Förutom filter behövs oftast också en luftpump som syresätter vattnet.  Det är också värt att investera i en
UV-lampa, som hjälper till att hålla algerna i schack.
    Växter ger också syre och skugga och samtidigt någonstans att gömma sig. De äter det mesta av vad vi äter,
   men de flesta Koi-ägare köper Koi-mat av bra kvalitet hos välsorterade    Zoo-affären.

    Koi finns i över 80 definierade färgvarianter, var och en med sitt japanska namn. De mest populära tycks vara
   Kohaku, Sanke, Showa och Asagi. Hos Koiklubbens medlemmar
    finns sammantaget de flesta varianter representerade

När du köper Koi behöver du inte köpa dem så stora. De växer nämligen snabbt under sommaren om vattnet
är bra.

    Du upptäcker säkert hur roligt det är med Koi. Bra böcker finns att köpa där du handlar dina Koi. En Koi kan
blir över 1 meter lång och över 100 år gammal.
   De växer efter utrymme. Är din damm tillräckligt djup (över 150 cm), kan dina Koi även övervintra i
    dammen.
    Vid temperaturer under 8 grader upphör matsmältningsfunktionen och de ska då inte matas.

Våra medlemmar har löst vinterförvaringen på många olika sätt. En del av detta beskrivs i nummer 1 av vår
tidning 2006.

Åter till startsidan